Västerhaninges historia sträcker sig ända tillbaka till stenåldern då människor började ströva omkring i trakten för att jaga och fiska. I takt med ett tilltagande odlingsintresse permanentades bosättningarna så sakteliga och Västerhaninge var ett faktum. Långt senare, kring förra sekelskiftet, bidrog den nya Nynäsbanan till att orten upplevde ett kraftigt uppsving av nya bostäder och verksamheter. Nu när satsningen på järnvägen och pendeltågstrafiken åter tagit fart kan Västerhaninge på nytt känna vind i seglen.

Tävlingsförslaget grundar sig på en analys av platsen där närhet i olika skalor fått ge uttryck för Västerhaninges nya rumsliga struktur och innehåll. Strukturen är uppbyggd kring ett förtydligande av Västerhaninges historiska offentliga platser som länge bidragit till att skapa ortens sammanhang. Stationsparken, kyrkogården och stationsområdet knyts på ett elegant sätt samman till en integrerad helhet med Västerhaninges befintliga mötesplatser och stråk. Centralt i förslaget finns ett nytt torg, en solig plats där alla funktioner koncentreras i syfte att skapa i ett nytt attraktivt stadsrum för alla.